söndag 18 februari 2018

Omröstning!

Som jag nämnde nu i början av året så tänker jag köra minst fyra Read-a-longs under 2018. Nästa Read-a-long tänker jag mig ska gå av stapeln under mars. Bestämmer mer när jag vet vilken bok det blir. Här kan ni rösta! Vilken bok skulle ni vilja läsa tillsammans?

Skulle ni ha något annat superbra förslag så kan ni ju lämna det i kommentarerna så kan jag ta det i åtanke. Dock prioriterar jag böcker som jag själv har som hyllvärmare.


Vilken ska bli nästa Read-a-long-bok?

Flugornas herre
Svindlande höjder
Cress
Fyren mellan haven
Created with PollMaker

lördag 17 februari 2018

Recension: Fireworks av Katie Cotugno



From Katie Cotugno, bestselling author of 99 Days, comes Fireworks—about a girl who is competing with her best friend to become the new pop star of the moment—and all the drama and romance that comes with it—set in Orlando during the late-'90s boy-and-girl-band craze.

It was always meant to be Olivia. She was the talented one, the one who had been training to be a star her whole life. Her best friend, Dana, was the level-headed one, always on the sidelines, cheering her best friend along.

But everything changes when Dana tags along with Olivia to Orlando for the weekend, where superproducer Guy Monroe is holding auditions for a new singing group, and Dana is discovered too. Dana, who’s never sung more than Olivia’s backup. Dana, who wasn’t even looking for fame. Next thing she knows, she and Olivia are training to be pop stars, and Dana is falling for Alex, the earnest, endlessly talented boy who’s destined to be the next big thing.

It should be a dream come true, but as the days of grueling practice and constant competition take their toll, things between Olivia and Dana start to shift . . . and there’s only room at the top for one girl. For Olivia, it’s her chance at her dream. For Dana, it’s a chance to escape a future that seems to be closing in on her. And for these lifelong best friends, it’s the adventure of a lifetime—if they can make it through.

Set in evocative 1990s Orlando, New York Times bestselling author Katie Cotugno’s Fireworks brings to life the complexity of friendship, the excitement of first love, and the feeling of being on the verge of greatness.

 
En bok jag plockade upp på vår bröllopsresa till New York i somras. Jag hittade den på Target och blev helt såld på konceptet, två tjejer som blir uttagna till att bli två av medlemmarna i ett nytt popband 'a la Spice Girls med lite 90-tals vibbar. Vad kan gå fel tänkte jag ock köpte med mig boken hem. Hade aldrig hört talas om Katie Cotugno innan heller, men tänkte att det kanske blir en ny favoritbok. Kan ju vara spännande att plocka upp en bok jag aldrig hört talas om tidigare också ju.

|Spoilers|
... och jag gillade den. Blir ingen full pott för det var något som saknades för att jag skulle tokgilla den liksom. Tyckte det var lite för stereotypiska karaktärer ibland. Kärleksintresset Alex till exempel tyckte jag var lite för perfekt och gillade heller inte i början av förälskelsen att han bara tjatade om hur snygg han tyckte Dana var. Hallå? Det är inte bara utséendet som räknas!!! Det blev jag lite irriterad på.


Sedan blev jag alldeles för irriterad på Olivia i slutet. Hur de gjorde upp en plan och hur deras vänskap var det viktigaste bla bla... och sedan tackar Dana nej till erbjudandet med tanke på Olivia och vad gör hon? Bara screw you, jag tar det och skiter i vår överenskommelse. FY FAN VAD FRÄCKT!!! Jag vet att det var hennes stora dröm från början, men vad fan... Dana har varit livrädd för att såra dig igenom hela den här Alex-grejen och vad gör du? Bara skiter i henne och drar! INTE OKEJ! Vad f-n hände med girl code liksom?

Jag hoppas verkligen att det kommer ordna sig för Dana... tyckte så synd om henne. Men det lät som att det var på väg åt rätt håll där i slutet i alla fall.

|Slut på spoilers.|
 
En helt okej bok. Blev sugen på att läsa mer av Katie Cotugno nu faktiskt. Någon som läst något annat av henne?


Titel: Fireworks
Författare: Katie Cotugno
Serie: -
Förlag: Balzer + Bray
Utgivningsår: 2017
Sidantal: 336
Rec-ex: Nej
Finns hos: Adlibris

fredag 16 februari 2018

5 serier jag vill avsluta!

Har vi inte alla problemet att vi påbörjar för många serier och sedan inte avslutar dem? Här är fem serier jag vill/borde avsluta snart.

onsdag 14 februari 2018

Recension: Queen of shadows av Sarah J. Maas


Everyone Celaena Sardothien loves has been taken from her. But she's at last returned to the empire—for vengeance, to rescue her once-glorious kingdom, and to confront the shadows of her past...

She will fight for her cousin, a warrior prepared to die just to see her again. She will fight for her friend, a young man trapped in an unspeakable prison. And she will fight for her people, enslaved to a brutal king and awaiting their lost queen's triumphant return.

Celaena’s epic journey has captured the hearts and imaginations of millions across the globe. This fourth volume will hold readers rapt as Celaena’s story builds to a passionate, agonizing crescendo that might just shatter her world.



Jag är så himla glad att jag äntligen har läst den här boken. Det var ju trots allt mitt största mål inför 2018. Jag är också glad att jag tyckte den här var bättre än den tredje boken, som jag tyckte var ganska seg. Eftersom boken ju är fjärde delen i en serie så tänker jag att jag ska ta er igenom mina kommentarer som jag har antecknat på typ tusen post it-lappar under läsningens gång. Självklart är det typ bara spoilers, så sluta läs här om du inte har läst boken ännu. Här kommer mina post-it kommentarer!

+ Chaol massa nya tjejer? GILLAR INTE. Har ju hittills tyckt att han och Celaena ska hålla ihop.

+ Hade totalt glömt bort det där att Dorian blivit övertagen av en demon... men var ju ganska länge sedan jag läste förra boken. Tyckte otroligt synd om honom i alla fall.

+ Haha, gillade verkligen scenen med Aelin och Lysandra när de pratade om choklad. Kändes verkligen som de bondade där!

+ Gillar Aelin och Aedions relation. Känns nästan som syskon!

+ Rowan är tillbaka!!! Tyckte han var ganska tråkig i förra boken, men börjar gilla honom mer och mer nu. Tyckte det var fint när han kom tillbaka och Aelin blev så lycklig!

+ Förstår fortfarande inte riktigt vilka Manon och Elide är. Tyckte till en början att deras kapitel var rätt tråkiga. Dock började jag gilla dem mer mot slutet av boken.

+ Hihi, Rowan och Aelin pratar om hennes nattlinne... gillar faktiskt de tillsammans nu. Shippar de lite faktiskt.

+ Lysandra är en shapeshifter - YAY! Nu ska hon döda Arobynn!!

+ Aha, så Alides mamma var den som räddade Aelin som liten. Intressant! Så då är ju ändå Alide ganska viktig för handlingen.

+ Alltså Rowan och Aelin har så mycket sexual tension... men det händer ju ingenting!!! Frustrerande!

+ Ånej!! Han satte på henne ringen. SUCK!!!

... men det var bara en fälla. Smart Aelin!

+ Testamentet. Men fattade inte riktigt... trodde ett tag där att Lysandra och Aelin inte längre var vänner. När Aelin körde ut henne. Men det var kanske bara spel för gallerierna eller?


+ Ånej! Nu är Lysandra tillfångatagen!!!!!

+ Vems sida är Manon på? Och nu hjälpte Aelin henne eller? Fattar inte. 


+ Fleetfoot!!! Har saknat henne SÅ mycket! Varför är hon knappt med i den här boken?

+ Asterin! Gillar henne så mycket mer nu efter att ha hört hennes berättelse!

+ Wow - när Aelin förklarade varför hon låtit Manon leva! Det tyckte jag var fint.

+ Lysandra är fri!!!!! <3

+ Äntligen!!! En kyss mellan Aelin och Rowan! Men fattade inte riktigt skulle de inte strida mot kungen tillsammans?

+ Dorian är tillbaka!! Så skönt för honom! Dock fattar jag inte varför de var på väg att ha ihjäl honom så många gånger.

+ Rowan och Aelin! <3 Tyckte det var fint när Lysandra och Aedion såg de tillsammans och Lysandra sa något i stil med "Sån kärlek vill jag också hitta".

+ Awww, Chaol och Dorian!! Så fint när Dorian besökte Chaol. Hoppas verkligen att det ordnar sig för Chaol. Han måste kunna gå igen!!! Hoppas de hittar någon som hjälpa honom. Men förstår inte riktigt om han och Nesryn är ihop. Inget jättefan av dem!

+ Så fint med Lysandra och Aelins vänskap! Hon gav Lysandra ringen! Älskar deras lite mer komiska och fina scener tillsammans.

+ Så fint farväl mellan Aelin och Dorian!

Övriga kommentarer:

Några saker jag tycker är lite konstiga.

Varför skriver man inte ut Celaena med hennes rätta namn på baksidetexten? Hon är ju inte Celaena längre! Hon är Aelin nu!

Bara jag som tycker den här romansen med Rowan kom ganska plötsligt? I den första boken var det Dorian som gällde, sedan Chaol och nu Rowan... jag föredrar ju när en karaktär håller fast vid samma kärleksintresse bokserien igenom istället för att byta i varje bok.

Tycker det var lite tråkigt att de hade ihjäl kungen av Adarlan. Kändes som att det liksom var målet för Aelin... så undrar lite nu vad som ska hända nu när det är avklarat.

Tyckte slutet var lite tråkigt. Hade velat ha lite mer av en cliffhanger.


Hur som helst så var det här en jättebra bok. Helt klart bättre än trean. Dock ingen full pott (på grund av att jag har lite svårt att hålla koll på alla karaktärerna i den här serien ibland) men blir en stark fyra till Queen of shadows.

Hittade även denna roliga video. Blir lite sugen på att spela in en liknande tills dess att jag ska läsa Empire of storms, vilket blir väldigt snart. Vad tror ni om det?



 

Titel: Queen of shadows
Författare: Sarah J. Maas
Serie: Throne of glass #4
Förlag: Bloomsbury UK
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 648
Rec-ex: Nej
Finns hos: Adlibris

måndag 12 februari 2018

Recension: Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman


Jag har alltid satt en stolthet i att klara mig själv. Jag är en ensam överlevare - jag är Eleanor Oliphant. Jag behöver ingen annan, det finns inget stort tomrum i mitt liv, ingen pusselbit som fattas. Jag är en självständig enhet. Det är åtminstone vad jag alltid har intalat mig.

Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka. Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom ibland precis allt...Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras.Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon har varit en fena på att överleva men inte har en aning om hur man lever.

 

Jag har hittat en ny favoritbok. Det är inte så ofta jag kan säga det... men jag har verkligen funnit en ny favorit i Eleonor Oliphant. Jag vet inte riktigt vad det är med den här boken som fick mig att falla så pladask. Men den är bara så himla fantastisk. Jag kan inte nog poängtera det. Har du inte läst den, måste du göra det! Jag tror helt klart att när jag ska summera min lista över de bästa böckerna för 2018, så kommer den här vara topp tre. Så bra är den!

Handlingen då? Jo men boken handlar om Eleonor som i sitt väl inrutade liv inte tycker att något fattas henne. Hon mår alldeles utmärkt, tycker hon själv. Men när hon väl börjar fundera så kanske hon inte mår så himla bra i alla fall?


|Nu kör vi lite spoilers, så sluta läs här om du ännu inte har läst boken.|

Alltså fy vad fruktansvärd hennes mamma är!! Tyckte så synd om Eleonor efter alla hennes telefonsamtal med mamman. Ville nästan gråta.

Blev så arg också då hon hos terapeuten inte kunde säga hur hon mådde... men hon insåg väl inte det själv. Och hur hon beskriver hur den enda gången hon fått mänsklig kontakt är hos läkaren. Fy sjutton vad tragiskt!

Förstår inte varför Eleonor inte såg Raymond som en potentiell pojkvän, utan bara hade ögon för den där musikern? Inte ens då han kom och tog hand om henne då hon inte kom till jobbet... Samtidigt är det ju fint att hon fick en riktig vän.

Wow, jag såg verkligen inte den där tvisten komma... att mamman också dött i branden. Så det betyder att alla telefonsamtal med mamman bara var Eleonor själv som låtsades att hon pratade med mamman. Helt sjukt hur hjärnan kan blockera saker. Men hon måste väl ha vetat om att mamman var död. Förstår inte riktigt hur eller varför hon velat låtsas att hon levt alla dessa år? Tycker att hon borde ha varit glad för att mamman dog, det var ju ändå en mordbrand. Blir så ledsen då jag tänker på hur hon låtsats hela tiden att mamman fortsatt att trycka ner henne och säga att hon är värdelös. Förstår inte riktigt varför.

Tycker slutet var fint och att hon tog farväl av mamman. Jag hoppas att hon fortsätter att må bättre.


|Slut på spoilers.|

En helt fantastisk bok verkligen. Så fantastisk att jag faktiskt ska gå och köpa den i fysiskt exemplar. Att ha den som bara ljudbok räcker inte för mig. Kan inte fatta att detta är Gail Honeymans debutbok!!



Titel: Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt
Författare: Gail Honeyman
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2017
Speltid: 12 tim 39 min
Rec-ex: Nej
Finns hos: Adlibris



söndag 11 februari 2018

Recension: Room av Emma Donoghue


Jacks hela värld är ett låst rum på drygt tio kvadratmeter. Rummet är Jacks och hans mammas fängelse, och det är ljudisolerat och specialbyggt för att de inte ska kunna ta sig ut. På kvällen är mamma noga med att Jack ska gå och lägga sig i garderoben. Då kommer den man som handlar mat åt dem och som gör saker med mamma som Jack inte förstår.

I sju år har Jacks mamma hållits fången i det skjul som nu är deras hem. Där har hon med stor fantasi, påhittighet och kärlek lyckats skapa en värld för sin son. Men hennes desperation ökar och om de ska överleva måste de ta sig ut på egen hand. De kanske kan lyckas rymma men det är Jack som måste se till att deras plan går i lås...
 

Room är en gripande historia berättad utifrån den femårige Jacks perspektiv, som trots att han tillbringat hela sitt liv inlåst är ovanligt intelligent och känslig. Romanen handlar om kärleken mellan en mor och hennes son och om att överleva under extrema omständigheter. Men den handlar också om det svåra med att möta världen utanför.
 

Fick den här som rec-ex för jättelänge sedan och har skämts över att den inte blivit läst. Men nu tog jag mig äntligen i kragen och läste den. Lyssnade även på några kapitel som ljudbok. Det är verkligen fruktansvärt att läsa om sådana här fall då tjejer blir kidnappade och hålls till fånga av sjuka män i flera, flera år. Har hört om både Ariel Castro, Wolfgang Priklopil och Josef Fritzl innan jag läste den här boken. Så jag förstår var idén till boken kommer ifrån.

Intressant att boken är skriven ur ett barnperspektiv, det gör det hela lite mer lättsmält. Men det är ändå tung och jobbig läsning.

|Spoilers|
Så himla glad att det ordnade sig för Jack och hans mamma... var livrädd där i slutet att deras plan skulle misslyckas eller att mamman skulle ta livet av sig där mot slutet när de väl blivit fria. Tänkte bara "Ge inte upp nu, tänk på Jack! Du måste orka för hans skull!"

|Slut på spoilers|
 
En stark bok verkligen! Dock inget jag orkar läsa om. Det var lite för känslomässigt jobbigt helt enkelt.

Titel: Room
Författare: Emma Donoghue
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2016
Sidantal: 383
Rec-ex: Ja. Tack till Lind & Co  
Finns hos: Adlibris



fredag 9 februari 2018

Recension: Artemis av Andy Weir



KAN HON RÄDDA CIVILISATIONEN PÅ MÅNEN?

Månstaden Artemis är paradiset i rymden för rika turister och excentriska miljardärer, alltså.

För Jazz är det alger till frukost, ölsubstitut på kvällen och en brits under marken. Till den dag hon erbjuds en oemotståndlig summa för att begå det perfekta brottet.

Men givetvis är inget så enkelt som det framstår. Jazz upptäcker snart att hon hamnat mitt i en konspiration för kontrollen av hela Artemis och att hennes enda chans att överleva hänger på en plan som är betydligt mer riskfylld än det brott hon lovat att utföra.

ARTEMIS är en fartfylld thriller i en framtidsvision som känns läskigt realistisk. Med Andy Weirs omisskännliga humor blir det ett actiondrama som är lika spännande som underhållande.
 

Jag älskade ju verkligen Ensam på mars när jag läste den och därför hade jag höga förhoppningar på den här boken. Hoppades verkligen att jag skulle gilla den så när jag fick frågan om jag ville ha den som recensionsexemplar tackade jag ju givetvis ja.

Jag älskar verkligen miljön som Andy Weir målar upp, det känns nästan som att det skulle vara på riktigt och jag älskar det. Jag ser Artemis framför mig och jag bara tokgillar hela konceptet med en stad på månen. So far so good. Sedan kommer dock problemen.

Jag lindar inte in det, jag gillar inte huvudpersonen. Hon känns platt, hon saknar djup och hon beter sig mer som en tonårskille än som en ung kvinna. Jag tror hela början av boken faktiskt att det är en kille och inte en tjej. Jag lyssnar också på den här boken som ljudbok bitvis och det gör ju inte saken lättare när det är en man som läser in den. Jag får hela tiden sitta och påminna mig själv om att: "Just det, Jazz är en kvinna." Hon är tuff och frigjord och vanligtvis brukar jag gilla de egenskaperna hos en karaktär - men här blir det bara irriterande och lite för mycket. Nu kanske författaren hade en tanke med att det liksom inte ska spela någon roll om Jazz är kille eller tjej, men nej jag köper det inte.

Gillade verkligen breven mellan Jazz och Kelvin förresten. Dock tog det ett tag för mig att fatta att det var just brev. Skulle velat ha de mer särskilda från de övriga kapitlen... en mer tydlig markering att nu kommer det ett brev, men kapitlet bara fortsatte... så jag blev väldigt brydd. Vaddå "Hej Kelvin!" Vem f-n är det tänkte jag när jag lyssnade på ljudboken. Fick verkligen inte ihop det först.

Det blir en tvåa i betyg till Artemis. Älskade verkligen miljön och konceptet - men det förtas av att huvudkaraktären (enligt mig) är väldigt irriterande.


Titel: Artemis
Författare: Andy Weir
Serie: -
Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2018
Sidantal: 343
Rec-ex: Ja. Tack till Bookmark  
Finns hos: Adlibris



onsdag 7 februari 2018

Recension: Ruin and rising av Leigh Bardugo



The capital has fallen.

The Darkling rules Ravka from his shadow throne.

Now the nation's fate rests with a broken Sun Summoner, a disgraced tracker, and the shattered remnants of a once-great magical army.

Deep in an ancient network of tunnels and caverns, a weakened Alina must submit to the dubious protection of the Apparat and the zealots who worship her as a Saint. Yet her plans lie elsewhere, with the hunt for the elusive firebird and the hope that an outlaw prince still survives.

Alina will have to forge new alliances and put aside old rivalries as she and Mal race to find the last of Morozova's amplifiers. But as she begins to unravel the Darkling's secrets, she reveals a past that will forever alter her understanding of the bond they share and the power she wields. The firebird is the one thing that stands between Ravka and destruction—and claiming it could cost Alina the very future she’s fighting for.


|Sätter allt här under spoilervarning, eftersom det är sista delen i serien.|

Inledningsvis så saknade jag verkligen Nikolai... han blev verkligen en ny favoritkaraktär. Blev otroligt glad då han till slut dök upp efter att ha varit försvunnen i början av boken.

Blev lite sur på honom där då han liksom inte friade ordentligt. Det kunde han väl ha gjort? Hihi, blev helt till mig över den där ringen. Satt på riktigt och googlade hur den kunde ha sett ut.

Gillade tjejsnacket efter att Alina fått ringen. Jag vet att Anna Maja skrev det här på sin blogg, men vi diskuterade ju det här med att huvudkaraktärerna i fantasyserierna ganska sällan har en nära tjejkompis... tycker Alina har känts så ensam... så kul att hon fick lite kul tjejsnack där efteråt och Zoya hahaha... Hatade ju verkligen henne i början, men tyckte hon växte som karaktär en hel del i tredje boken. Gillade hennes rappa kommentarer!

Fy sjutton vad The Darkling gör grymma saker. Han förvandlade Nikolai... USCH!!!!!

Så Mal är alltså en amplifier... Alltså jag blev typ helt tårögd då Alina berättade det för honom och sedan gick de och lade sig tillsammans... vet inte varför, jag bara tyckte det var så fint och vackert och sorgligt på en gång.

Mal dog... och överlevde. yay!!! Dock kändes det ju lite overkligt... men jag är samtidigt glad för det. Är en sucker för lyckliga slut ju. 


Är glad över att det blev ett lyckligt slut. Även om jag älskade Nikolai så tror jag inte att han och Alina hade blivit lyckliga i längden. Är glad att det blev Alina och Mal. Fin epilog verkligen och att de båda förlorade sin kraft och valde att leva tillsammans i skymundan. Tyckte det var fint.

Dock saknade jag verkligen lite mer karaktärsutveckling för Nikolai. Hade velat veta lite mer vad som hände med honom... alltså hade det inte varit underbart att läsa en ny serie om honom lite i The Selection-stil? Gud, vad pepp jag blev på den idén nu. Snälla, Leigh Bardugo!!

|Slut på spoilers|

 

Har verkligen älskat den här serien. Så himla härligt att plöja en hel serie på typ en vecka. Så himla länge sedan jag gjorde det!

Titel: Ruin and rising 

Författare: Leigh Bardugo
Serie: Grisha #3
Förlag: Indigo
Utgivningsår: 2014
Sidantal: 350
Rec-ex: Nej   

Finns hos: Adlibris


tisdag 6 februari 2018

Bloppis för hundrade gången.

Jag fortsätter att då och då rensa bland mina böcker och inte spara på sånt jag vet att jag inte kommer att läsa. Här är ytterligare några böcker jag känner ska få flytta då jag inte är tillräckligt sugen på att läsa/läsa om dem.



Bytes gärna mot andra böcker av intresse för mig. Annars säljer jag dem för 25:- för de inbundna och 20:- för paperback. Room säljer jag för 10:-. Köparen står för frakten.

Kommentera nedan vid intresse och om du vill köpa eller byta. Vid byte, kommentera med vad du kan byta med. Jag är mest intresserad av YA som ni ju vet.

Recension: Stora små lögner av Liane Moriarty



Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll.

Men under ytan kokar det.

Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?

När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll


Har länge varit lite nyfiken på att läsa något av Liane Moriarty och nu när det gått så himla bra för Alexander Skarsgård i en av rollerna i HBO's miniserie så tänkte jag att nu är det faktiskt läge att läsa Stora små lögner. Så jag bestämde mig för att prova att lyssna på den som ljudbok, vilket jag är väldigt nöjd över att ha gjort nu.

Det var riktigt härlig läsning och jag gillade verkligen att växla mellan ljudboken och miniserien för bästa upplevelse. Dock lyssnade jag klart på ljudboken innan jag såg sista avsnittet av serien...

Jag gillar verkligen upplägget av både bok och tv-serie... älskar att veta hur det ska sluta samtidigt som man ju inte vet någonting. Ja, vi vet att någon blivit mördad, men hur, vem och varför?

|Markera för spoilers|
Höll på att bli galen flera gånger. Hur dåligt skötte inte läraren den första anklagelsen av Ziggy i skolan? Men, bra - låt flickan peka ut vem det var inför alla föräldrar och barn bara... alltså hur tänker man som lärare då?

Och stackars Jane och Ziggy... så fruktansvärt verkligen att bli oskyldigt anklagade på det viset? Nej, jag bara satt och kokade när jag läste om allt hemskt de fick stå ut med.

Och alla intriger mellan alla! SUCK!!!!

Så glad när det löste sig för Jane och Ziggy till slut.

Och fy vad hemskt för Celeste och leva i ett sånt äktenskap. Blev så arg på henne när hon inte bara kunde säga som det var direkt till terapeuten... varför skyddade hon Perry?

|Slut på spoilers|

Men gillade verkligen. Blev faktiskt sugen på att läsa något mer av Liane Moriarty nu. Någon som har några tips?



Titel: Stora små lögner
Författare: Liane Moriarty
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2016
Sidantal: 443
Rec-ex: Nej
Finns hos: Adlibris



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...